Lotta Björe träning
Idag har varit en... spännande dag.
Den började som en helt vanlig torsdag, jag åkte till skolan och hade bild, fysik och matte. Lunch hade jag också, tack och lov. Sen gick jag på svenskan som vanligt, och efter den, när jag kollade på mobilen, hade jag massa sms från folk som uppmanade mig att ringa till ridskolan, för de ville få tag i mig om någon hoppträning.
Jag tänkte då att det gällde min fredagsträning, men när jag ringde så gällde det Lotta Björe träningen som skulle hållas idag. De hade fått in ett återbud på den, och undrade ifall jag ville vara med på Pyttet.
Alla kanske inte känner till Lotta, men jag kan ju åtminstone berätta att hon är en fd tävlingsryttare som har tävlat ganska så högt! Vi nöjer oss där.
I alla fall, träningen skulle börja 16.45.
Jag sa till Magnus att jag skulle höra med min mamma, och sedan ringa upp.
Jag ringde till mamma, som inte svarade. Då funderade jag själv, att om jag åker buss hem så kommer jag hem 16.30... Nej. Finns ingen möjlighet att jag kommer hinna till träningen. Så jag blev tvungen att ringa och tacka nej. Lite tråkigt, skulle ha varit såå roligt att träna med Pyttet för Lotta, tänkte jag. Jag gick på slöjden, och delade med mig av mina bekymer för slöjdläraren Elisabeth. Snäll som hon är, så gjorde hon allt för att hjälpa mig. Hon lät mig ringa och försöka få tag på min mamma under lektionen, och hon fixade även skjuts hem åt mig klockan 15.00 istället för att jag skulle åka med bussen hem 15.40. Under hela den lektionen var jag ganska speedad och skakade i hela kroppen.
Inga framsteg med att få tag i morsan i alla fall.
Så åkte jag hem, ringde till ridskolan och sa att jag kanske skulle kunna komma i alla fall, eftersom att jag åkte hem tidigare. Jag försökte ringa mamma igen.
Jag kom hem, bytte om, ringde pappa. Pappa sa att han inte kunde hjälpa mig, för han hade ingen bil.
Jaja, jag började ge upp hoppet och ringde till ridskolan igen. Talade in på telefonsvararen att jag inte kunde komma.
Klockan 16.05 ringde mamma mig! Hon sa att hon kunde skjutsa mig till stallet, men jag tyckte först att det inte var någon idé, eftersom att det skulle dröja minst en halvtimme för mamma att åka hem och hämta mig, och sedan skjutsa in mig igen. Men hon lirkade lite med mig, och tillslut bestämde jag mig för att chansa på att hinna.
Så klockan 16.37 gick jag in i stallet, där stod Joanna (ridlärare) och höll på att sadla Pyttet. När hon såg att jag hade kommit så frågade jag då ifall jag fick rida ändå. Hon frågade om jag ville, och om jag hade pengar, och självklart. Så jag skyndade mig att sadla om och sedan gick jag in i stora ridhuset.
Blev en hel del det där, men kände att jag var tvungen att ta det hela ordentligt någonstans. Inte varje dag man blir tillfrågad att få rida för Lotta liksom! Oups, blev tvungen att skryta lite också. Men det var jag tvungen till, eftersom Pyttet var lika duktig som vanligt! Så stolt över min lilla tjej.♥
Den började som en helt vanlig torsdag, jag åkte till skolan och hade bild, fysik och matte. Lunch hade jag också, tack och lov. Sen gick jag på svenskan som vanligt, och efter den, när jag kollade på mobilen, hade jag massa sms från folk som uppmanade mig att ringa till ridskolan, för de ville få tag i mig om någon hoppträning.
Jag tänkte då att det gällde min fredagsträning, men när jag ringde så gällde det Lotta Björe träningen som skulle hållas idag. De hade fått in ett återbud på den, och undrade ifall jag ville vara med på Pyttet.
Alla kanske inte känner till Lotta, men jag kan ju åtminstone berätta att hon är en fd tävlingsryttare som har tävlat ganska så högt! Vi nöjer oss där.
I alla fall, träningen skulle börja 16.45.
Jag sa till Magnus att jag skulle höra med min mamma, och sedan ringa upp.
Jag ringde till mamma, som inte svarade. Då funderade jag själv, att om jag åker buss hem så kommer jag hem 16.30... Nej. Finns ingen möjlighet att jag kommer hinna till träningen. Så jag blev tvungen att ringa och tacka nej. Lite tråkigt, skulle ha varit såå roligt att träna med Pyttet för Lotta, tänkte jag. Jag gick på slöjden, och delade med mig av mina bekymer för slöjdläraren Elisabeth. Snäll som hon är, så gjorde hon allt för att hjälpa mig. Hon lät mig ringa och försöka få tag på min mamma under lektionen, och hon fixade även skjuts hem åt mig klockan 15.00 istället för att jag skulle åka med bussen hem 15.40. Under hela den lektionen var jag ganska speedad och skakade i hela kroppen.
Inga framsteg med att få tag i morsan i alla fall.
Så åkte jag hem, ringde till ridskolan och sa att jag kanske skulle kunna komma i alla fall, eftersom att jag åkte hem tidigare. Jag försökte ringa mamma igen.
Jag kom hem, bytte om, ringde pappa. Pappa sa att han inte kunde hjälpa mig, för han hade ingen bil.
Jaja, jag började ge upp hoppet och ringde till ridskolan igen. Talade in på telefonsvararen att jag inte kunde komma.
Klockan 16.05 ringde mamma mig! Hon sa att hon kunde skjutsa mig till stallet, men jag tyckte först att det inte var någon idé, eftersom att det skulle dröja minst en halvtimme för mamma att åka hem och hämta mig, och sedan skjutsa in mig igen. Men hon lirkade lite med mig, och tillslut bestämde jag mig för att chansa på att hinna.
Så klockan 16.37 gick jag in i stallet, där stod Joanna (ridlärare) och höll på att sadla Pyttet. När hon såg att jag hade kommit så frågade jag då ifall jag fick rida ändå. Hon frågade om jag ville, och om jag hade pengar, och självklart. Så jag skyndade mig att sadla om och sedan gick jag in i stora ridhuset.
Blev en hel del det där, men kände att jag var tvungen att ta det hela ordentligt någonstans. Inte varje dag man blir tillfrågad att få rida för Lotta liksom! Oups, blev tvungen att skryta lite också. Men det var jag tvungen till, eftersom Pyttet var lika duktig som vanligt! Så stolt över min lilla tjej.♥
/ ♥ emmeli
Kommentarer
Trackback
